Ett steg fram, två steg bak
I förra inlägget skröt jag ju om att vi fått tag i så många barn till studien. Idag var vi tillbaka till skolan med flest barn och samlade in samtyckesbreven de fått in. Totalt var det ca 40 barn som kommer att delta..av 140.. Vi har fått en kontaktperson som är helt fantastisk, men som synd är är det inte hon som bestämmer när vi kan komma och testa och hur lång tid vi får per dag. Vi var tvugna att höra med "head of primary school" och efter att ha väntat på honom i en timme fick vi beskedet att de bara kan erbjuda oss en halvtimme per dag, när barnen har lunch. Testningen får inte påverka undervisningen och därför får det bli så. Suck. Det betyder att vi hinner träffa 2 barn/dag vilket gör att det kommer ta 4 veckor att samla in all data från den skolan. Vi hoppas dock på att vår kontaktperson lyckas fjäska lite och så får vi hoppas på att den andra skolan är lite mer flexibel så vi hinner samla in datan innan vi åker hem.
I helgen har vi varit på room party med de kenyanska studenterna, druckigt drinkar gjorda på färsk mango, hängt med två sjuksköterskestudenter från Linkan och Norrköping, haft swahililektioner, solat (äntligen!) och bara latat oss.
I veckan väntar testning och åter testning (hur mycket tid vi nu lyckas skrapa ihop på diverse skolor) och till helgen ska vi åka på en tripp till Hells gate och något berg tillsammans med de andra två svenskarna.
Förresten, jag och Simona har börjat springa. Det är sjukt jobbigt eftersom det ligger på sån hög höjd (ca 2400 möh) men än så länge har vi lyckats springa 3ggr/vecka och idag började vi med intervallträning i en backe utanför oss. Simona är ju "gammal" fotbollsspelare så hon har ju koll på läget. En annan hänger på så gott man kan, illröd och flåsandes, 100 meter bakom. Men sen när jag kommer hem, då jäklar ska ni få se på en riktig löpare.
Vi hörs!
