Habari gani? What's new?
Flygresan ner var ju minst sagt ett äventyr. Det började bra med flyg från Linköping till Amsterdam, men när vi kom dit så vände det. Vi hade sett fram emot en bit mat och en kall öl på Amsterdams flygplats men på väg till bordet lyckades jag såklart spilla ut mer än halva ölen över mig själv, så var det med den ölen och de rena kläderna. Väl på planet till Nairobi var det en man som hamnade i insulinkoma i sättet snett framför mig. Först trodde vi att han fick en stroke. Hans fru fick panik och började skrika och ett meddelande gick ut till passagerarna med en vädjan efter läkare ombord. Och det fanns det som tur var, tre stycken till och med. Det visade sig att mannen hade diabetes. Han klarade sig men var väldigt medtagen och dropp fick sättas in. Det var riktigt obehagligt och alla var skakade efteråt, inte minst hans fru. Resten av flygresan gick bra, förutom att man inte kunde sova ordentligt, men det var ju väntat. När vi kom fram till Nairobi slog värmen emot oss. Yes! Nairobis flygplats brann ner någon gång i slutet av sommaren så allt var väldigt provisoriskt. Ankomsthallen och bagageutlämningen låg i ett ombyggt parkeringshus. Vi fixade visum och sen letade vi oss fram till platsen med inrikesflyg eftersom vi skulle vidare till Eldoret. Eftersom klockan bara var 9 och planet skulle gå först klockan 15 så tänkte vi att vi kunde fråga om vi fick checka in bagaget lite tidigare så vi slapp bära på det. Det var bara det att vi hade råkat boka ett flyg som gick den 1/2 och inte den 2/2 som var dagens datum. Typiskt. Vi hade i all boknings-iver glömt att vi skulle anlända på ett annat datum än det vi åkte på. De var snälla och bokade om oss till ett nytt plan utan extra kostnad (vilket tydligen var en bedrift eftersom man nästan alltid blir blåst på pengar). Jag vet inte om det var för att de tyckte så synd om oss eller för att de inte förstod vår bokning som var på svenska, det förtäljer inte historien. Hur somhelst gick inte nästa plan förrän kl.18.45. Eftersom vi hade gått in i säkerhetskontrollen kunder vi inte gå ut, och vi kunde heller inte gå till gaten och restaurangen eftersom vi inte fick checka in vårt bagage förrän 16.. Vi var alltså fast i någots sorts mellanrum. Vi kände oss som den där karln i "The terminal". Vi somnade på varsin hård plaststol och kl.13 blev vi väckta av personalen som tyckte synd om oss och lät oss checka in tidigare, så vi kunde få i oss något att äta. Vi åt vår första samoza som är som en friterad piråg med köttfärs- och lökfyllning. Gott!
Efter ett oändligt antal timmar (10 för att vara exakt) hamnade vi på ett propelllerplan som tog oss till Eldoret, där vi sedan blev upphämtade av Janna och hennes man Take. Vägen till huset var också en upplevelse. Bilar utan lysen, bilar på fel sida vägen, bilar som hastigt svängde in från sidan i ens "körfält", människor mitt i vägen, spikmattor utan reflexer eller skyltar, inga gatulampor, hål i vägen osv osv. Vi kom hem hela i alla fall. Ruth, en kvinna vi mötte på universitetet idag, sa att om man kan köra bil i Eldoret, då kan man köra bil i hela världen. Jag jag är helt beredd på att hålla med.
